Politik

Iron Sky 2: The Coming Race

Zombienazister som rider på dinosaurier – i rymden. Vad mer kan en filmälskare begära? Att nazisterna i själva verket visar sig vara aliens blir liksom grädde på moset.

iron-sky-2-poster-450px

Iron Sky 2: The Coming Race hade världspremiär på fjolårets filmfestival i Göteborg. Den släpptes senare på dvd och Blu-ray och förtjänar några ord på bloggen i och med dinosaurierna, ett inslag den första filmen inte alls innehöll. Det halsbrytande konceptet med nazister som övervintrat i en månbas utvecklas nu såväl tematiskt som platsmässigt, med berättelsen lokaliserad till både månen och jorden.

Dinosaurierna är som sig bör skrämmande djur men mestadels i händerna på humanioda aliens. Välgjorda datoranimationer visar ett antal Torosaurus vilka används som dragdjur i stridsekipage påminnande om vagnarna i gladiatorspel, och vi får se Velociraptor i koppel och såklart obligatoriska T. rex, exklusiv ridhäst för ni-vet-vem. I skyn flyger pterodaktyler. Allt detta förekommer i en alternativ värld, ett arkaiskt landskap med exotisk flora och fauna i jordens innandöme som skyddats från apokalypsen som ägt rum på planetens yta.

IS2-screenshot-1-620px

IS2-screenshot-2-620px

IS2-screenshot-3-620px

Bilden av en svunnen värld under jordytan där evolutionen stått stilla och dinosaurier fortfarande existerar är gammal i populärkulturen; urtexten är förstås Jules Vernes Resa till jordens medelpunkt från 1864, filmatiserad ett flertal gånger. Faktum är att idén har en mer vetenskaplig bakgrund. I tidigmodern period fanns naturfilosofer som tänkte sig en underjordisk miljö där inte dinosaurier men väl drakar och andra bestar levde. En sådan utläggning ges i Athanasius Kirchers Mundus subterraneus (1665), för att bara nämna ett exempel.

Timo Vuorensola som regisserat Iron Sky 2 har späckat filmen med mer eller mindre explicita kulturhistoriska referenser, alluderingar och rena stölder. Hitler rider på en T. rex likt Napoleon till häst i Jacques-Louis Davids berömda målning från tidigt 1800-tal. Ett annat exempel är en rafflande jakt i vagnar, med dinosaurier som robusta men snabba dragdjur.

Musiken som spelas i den scenen är en uppenbar parafras på Tarkus med det brittiska proggbandet Emerson, Lake & Palmer. Vuorensola måste ha inspirerats av skivomslagets hybrid mellan ett jättelikt bältdjur och en pansarvagn. Djurets specifika art är sekundärt: här handlar det om den gemensamma karaktären av urtida rå styrka och okrossbar fysik.

tarkus-620px

Scenen öppnar än fler referensnivåer. Redan i början av första världskriget hände det att journalister liknade stridsvagnarna vid dinosaurier och andra reptiler, vilket vetenskapshistorikern Ilja Nieuwland berättar om i boken jag recenserade här. Inte nog med det: omslaget till Tarkus – plattan släpptes 1971 – föregrips av den japanska tv-serien Urutora Sebun, eller Ultra Seven, som i avsnitt 28 från april 1968 innehåller en liknande cyborg. Denna ”Dino-Tank” blev så pass populär att den tillverkades som leksak i plast.

ultra-seven-dinotank-2-620px

dino-tank-toy-model-620px

Iron Sky 2 är en mycket underhållande popcornrulle, gjord med kärlek och extra allt. Fast filmen är mer än så med sin smarta politiska satir och nästan vällustigt raljerande över Apple och dess trogna användare, som i filmen har utvecklat en sektliknande rörelse kallad jobsism. Dessa sistnämnda inslag är inte ämnen för denna blogg. Nämnas måste dock scenen när Hitler bryter igenom en pansarvägg ridandes på en T. rex, höjer handen och säger till de skräckslagna människorna: ”Sieg Heil, Mutterfickers”. Ett gyllene ögonblick i B-filmens historia.

IS2-screenshot-4-620px

Som sagt, vad mer kan man begära? Jo kanske att en scen som visades i en tidig trailer inte hade klippts bort. Hitler sitter i sadeln på sin theropod och håller en kort dialog med Sarah Palin – en av många politiker som förekommer i filmen och liksom alla andra en alien som antagit mänsklig gestalt. När det är dags för avsked rycker Hitler till i tyglarna varpå dinosaurien heilar med sin tvåfingrade hand. Roligt, men med tanke på hur löjligt liten bestens hand är blir det också en symbol för hur på en gång patetisk och grotesk nazismen är bakom sina styrkedemonstrationer och insignier.

Vid närmare eftertanke var det nog bra att den scenen klipptes bort, hur smaskig den än är. Det kan bli för mycket av det goda, till och med när det gäller dinosaurier.