Diplodocus

Perifera dinosauriereferenser i populärkulturen, del 6: A Nightmare on Elm Street

A Nightmare on Elm Street är en skräckfilm från 1984 signerad Wes Craven. Han var vid den tiden ett etablerat namn bland genrens kännare i och med de mer obskyra The Last House on the Left (1972) och The Hills Have Eyes (1977). Men det var berättelsen om Freddy Kruger på Elm Street som blev Cravens stora genombrott.

Filmen är en sort psykedelisk slasher som leker med den elastiska hinnan mellan dröm och vaket tillstånd. Dess kommersiella framgång skulle generera sex uppföljare, vardera – med undantag för nummer 3 – ett förkrossande argument mot den typen av franchising.

A Nightmare on Elm Street, som någon klåpare översatte till Terror på Elm Street varmed det centrala drömtemat osynliggörs, blev inte bara en språngbräda för Wes Cravens karriär utan innebar också filmdebuten för en ung Johnny Depp. Det går dock inte så bra för hans rollkaraktär Glen Lantz, som inte lyckas hålla sig vaken och i sömnen faller offer för den sadistiske barnamördaren Kruger, död men ändå inte.

Så till saken. Filmen utspelar sig i en villaförort i ”anytown USA”. Glens rum är inrett som just sådant, ett typiskt amerikanskt tonårsrum. Här finns en staty av frihetsgudinnan, stjärnbanéret på väggen, en basebollhandske, bilder på amerikanska idrottare och en indianhövding, och liknande. I denna ikonografi utgör dinosaurier ett självskrivet inslag. På väggen sitter stora bilder av Stegosaurus och Diplodocus, eller möjligen Brontosaurus (senare omdöpt till Apatosaurus).

Nightmare-620px

Arterna ifråga namngavs och beskrevs av Othniel Charles Marsh på 1870-talet under den expansiva tid för amerikansk paleontologi som kallats ”The Gilded Age” och ”The Great Dinosaur Rush”. Det är alltså följdriktigt att dessa arter här förekommer bland andra visuella representationer av amerikansk kultur och historia. Man kan tycka att det hade varit än mer självklart att T. rex skulle finnas i Glens rum. Varför scenograferna valde bort en sådan populär och lätt igenkännlig kandidat förblir en fråga för spekulation. Kanske valdes de mer timida växtätarna istället för det skräckinjagande rovdjuret för att förstärka Glens karaktär som good guy och mjukis.

Annonser

Perifera dinosauriereferenser i populärkulturen, del 1: Star Wars

Stopp och belägg: det finns väl inte några dinosaurier i Star Wars? Faunan i galaxen långt, långt borta är visserligen rik på mångfald men alla djuren är ju fantasiskapelser. En scen i början av Star Wars: A New Hope (1977) komplicerar emellertid den premissen.

star-wars-krayt-dragon-620px

Varje inbiten Star Wars-fantast vet att skelettet är lämningar efter en Krayt. Detta stora rovdjur var en drake som förekom i två arter och utgjorde toppredator på Tatooine, Luke Skywalkers hemplanet innan han fann Kraften och gav sig ut för att rädda världen från det onda Imperiet.

Platsen där scenen med Krayt-skelettet spelades in ligger i Tunisien. Filmens studiomaterial gjordes huvudsakligen i Elstree Studios i England. Ett par år tidigare hade denna legendariska studio använts för Disney-produktionen One of Our Dinosaurs is Missing (1975).

Den filmen bygger på succéromanen The Great Dinosaur Robbery från 1970 och är en spionkomedi där några förslagna brittiska nannies överlistar lömska kineser (varav en spelas av Peter Ustinov i en paradroll). Handlingen i korthet: En stulen mikrofilm med hemlig information om ”Lotus X” har gömts i ett dinosaurieskelett på Naturhistoriska Museet i London. Hela skelettet stjäls och fraktas i en dramatisk färd genom Londons dimmiga gator och ut på den engelska landsbygden. Seger för engelsmännen, men inte den triumf man hoppats på visar det sig när mikrofilmen granskas.

one-of-our-dinosaurs-is-missing-poster-350px

one-of-our-dinosaurs-is-missing-clip-620px

Skelettet som Hettie och hennes nannykompanjoner lägger vantarna på ska föreställa en Diplodocus. När man väl vet hur det ligger till är det uppenbart för ögat: Star Wars-teamet använde just denna modell av Diplodocus för scenen på Tatooine.

Så det är alltså en sauropod roboten C3PO går förbi under sin ökenvandring, den ligger där som ett monument över dinosauriernas allestädesnärvaro i populärkulturen. Ryktet säger att George Lucas lämnade kvar modellen på inspelningsplatsen i Tunisien. Privatpersoner ska ha gett sig dit och sökt och grävt – pseudopaleontologer i gränslandet mellan verklighet och fiktion. Just där dinosaurierna frodas som bäst.